Vi finlandssvenskar är cool, vi tar det lite som det kommer med vår ûber positiva attityd.. Vi tror starkt på vår kultur och vår identitet och trots att omvärlden rasar mot svenskan så existerar vi i en liten bubbla i vilken det inte är politiskt korrekt att kritisera eller ifrågasätta, inte åtminstone så att folk tar illa upp. Då vill jag väcka frågan; hur fungerar det egentligen?? Politikerna mjäkar utan en egentlig riktning för något alls och hummar och mummar om språkfrågan, vi är ju en minoritet så vi måste lämpa oss efter majoriteten. Tack, det har ju fungerat jäkligt bra. På finskspråkiga diskussionforum blommar kritiken mot politiker av alla möjliga partin och sfp ses som ett mähä parti. På svenskspråkiga forum har typ en tråd öppnats var alla mest bara bankar varandra på ryggen utan att säga sin egen åsikt, det blir nog bra, grundlagen kan ej ändras under en riksdagsperiod osv.
Men vet ni va, dags för lite fan anamma, vad om detta är den första riksdagsperioden som saker börjar ske då har vi kanske på sikt 8 år kvar av status quo:n sen är det slut. Vi är en minoritet javisst, men vi finns ännu, och om vi alla reser oss upp och säger fan anamma såhär fungerar inte VÅRT Finland, vi finns och vi vill ha våra rättigheter intakta och vi vill erkännas som en värdig minoritet. De kanske ändå inte lyckas men då har vi rest oss till barrikaderna och gjort något för oss istället för att sitta hemma och konstatera ”äh men de ordnar sig” eller ”ja de va ju lite tassigt att de gick såhär”.
Vad i helvete håller vi på med?? Vi måste resa oss från det politiska korrekta dörrmatts helsiket vi befinner oss i.
Repeat after me: VI ÄR INTE DÖRRMATTOR MERA, VI ÄR FINLANDSSVENSKAR OCH SKALL VISA DET UTE BLAND FOLK, VI SKALL TALA VÅRT MODERSMÅL, VI SKALL ENGAGERA OSS OCH VISA ATT VISST VI ÄR FÅ MEN VI FINNS!!!
